Jag har gjort två leveroperationer en lite mindre och en väldigt stor skulle jag säga. Nu är det dags att operera tarmen, någonting som förhoppningsvis händer om några veckor. Jag har gjort lite hopp i min behandling dvs den har skjutits fram lite då mina trombocytvärde varit dåliga eller i alla fall inte tillräckligt bra för en cytostatikabehandling. Nästa behandling blif förhoppnigsvis på måndag. Det skulle egentligen varit i måndags men då var mina värden för dåliga som sagt. Detta gjorde dock att jag kunde få min andra Coronsspruta så helt värdelöst var det absolut inte.
Får skriva en uppdatering om jag får behandling på måndag det vet jag först 20 min innan behandlingen startar oftast. Får skriva ett inlägg om hur behandlingen läggs upp för mig. Det kan vara nyttigt för andra cancersjuka att läsa. Men tänk på att alla har olika behandlingar ocvh planen ser olika ut för alla.
]]>Jag vill börja med att bara säga TACK !
Helt otrolig, denna bloggen skapade jag för att hjälpa dem med stomi eller som också blivit sjuka i Cancer och som behöver lite boost.
Sedan delades denna länk till dem på mitt arbete (tack Johanna) Detta resulterade i obeskrivligt bra , mycket och kärleksfull feedback. Trodde inte att jag skulle få en kommentar på mitt skrivande. Tvärtom fick jag massa positiv feedback.
Aldrig har jag upplevt något tidigare jag är rörd till tårar!
Ser så mycket fram emot att komma tillbaka till arbetet igen
Tack!
]]>En liten uppdatering vore på sin plats
Jag har gjort en operation där man stängt av funktionen på ena sidan levern vilket jag hoppats gå bra. jag hade lite komplikationer efter OP men det kan vi ta en annan gång.
Just nu väntar jag på OP nummer två som jag hoppas komma i slutet av november.
]]>Deprecated: preg_match(): Passing null to parameter #2 ($subject) of type string is deprecated in /www/webvol16/ez/cazym65ib6t4fad/cancersjuk.se/public_html/wp-content/plugins/gutenberg/lib/block-supports/layout.php on line 158
Att inte äta popcorn
När jag fått reda på att jag skulle få stomi så visste jag inte riktigt vad det innebar. jag fick tala med en väldigt duktig stomi sjuksköterska som så att man synliggör en bit av tarmen och delar på den unifär så som man delar på en korv och sedan tar man där man skurit och lägger synligt på magen. Tanken jg kunde tänka var att jah kommer alltså få en påse på magen. jag kommer vara ytterst nära mina toalettbesök. Men kanske framförallt så tänkte jag att jag inte kommer få äta mitt favoritsnacks dvs. popcorn. Något som för gemene mn inte är någon större uppoffring kan jag tänka mig. Däremot för mig som har egen Popcorn maskin och som specialbeställer popcorn kärnor, med special olja, för att kunna göra så goda popcorn som möjligt så var detta en katastrof.
En dag på Ersta sjukhus
Jag blev kallad till Ersta och fick två dag innan jag skulle opereras ta ett covid-19 test. Dagen efter så blev jag inlagd. Detta var om jag kommer ihåg en tisdag och operationen skulle ske på onsdag och jag skulle kunna åka hem på fredagen, senast lördag. Personalen på Ersta var alltid mycket trevliga och oerhört omhändertagande och gulliga. När jag skrevs in på Ersta så vägde jag strax över 100 kilo. Tanken på Ersta var att det skulle göras en operation till där man satte in en porta-cat.
Let´s play operations
Nåja nu till min operation. Jag vaknade upp på Ersta uppvaket och ville direkt tillbaka till min avdelning. Man ska egentligen ligga 12 timmar på uppvaket men eftersom det var så stökigt med mycket ljud. när jag kom upp på avdelningen så var jag ganska svagt och kunde efter ett tag titta på min stomi. Så småningom kunde jag upp och gå. Det kom dock ingenting i min stomi något som i början inte skulle vara konstig för tarmen måste vänja sig och liksom starta om. Man sa att det skulle ta tre till fyra dagar. Efter fyra dagar blev jag och alla andra lite nervösa och jag fick en så kallad V-sond. En V-sond är en slang som går via näsan ner i magen och man pumpar via den upp det som inte kommer ut via tarmen.
En äcklig spenat
Innehållet ser ut som spenat soppa men jag lovar er att det luktar inte som det. Jag tänker inte beskriva doften. Men kan säga så mycket som att den måste tömmas med jämna mellanrum. Jag fick ”testa” en sådan här V-sond två gånger och hoppas aldrig mer få göra det.
Let´s play operations again
Eftersom stomin inte började fungera så fick jag röntgas för att se om det hade hänt något med stomin eller tarmen. Det visade sig att tarmen, likt en trädgårdsslang, hade slagit knut på sig själv. Läkaren befarande att man inte kunde gå via de tidigare titthålen som man gjort utan att man var tvungen att skära upp helt. Det visade sig att det inte behövdes utan man kunde använda de gamla titthålen som man använde vid första operationen. tre läkare hjälptes åt att operera mig den gången . Det gick bra och min stomi kom äntligen igång och jag fick komma hem sex dagar senare.
Det första jag gjorde hemma var att äta en hel pizza vilket gjorde att jag fick tillfälligt stopp i stomin men det är ju en helt annan historia.
Det är väl så alla historier börjar, så även min. Allt började för några månader sedan när jag plötsligt fick ont i ryggen. Smärtan kom nära svanken och väldigt ofta när jag låg ner vilket fick mig att tro att jag hade något fel på min madrass. Madrassen var ganska ny men köpt
jag trodde först jag fått något skit med ryggen. Därför började jag sova på soffan, något som visade sig hjälpa till en början. Allt eftersom tiden gick så blev dock smärtan värre och jag kunde inte sova så jag var tvungen att gå till läkaren.
Jag har varit hos läkaren två gånger tidigare i mitt vuxna liv, ( jag är nu 37) varav ena gången var för vattkoppor. Jag kom snabbt till läkare tackvare min sjukvårdsförsäkring, vilket jag är mycket tacksam för. Man remiterade mig till en koloskopi (inte så fint som det låter. man tar alltså en slang med en kamera och skickar upp i rumpan. Detta efter man tvingats dricka stora mängder med laxerande medel för att tarmen ska vara ren. Ingen rolig upplevelse. ska man beskriva känslan så kan är det som om hela kroppen vill att saken någon stoppat in ska tryckas ut. Ganska snart upptäckte man en sak som inte skulle vara där som stoppade upp hela flödet så att säga. varpå man tog prover (det gjorde faktiskt inte ont alls, men då ska man tänka på att jag hade en slang där). Det sista läkaren där sa var du behöver inte oroa dig det är säkert ingenting.
Från Sofiahemmet blev jag sedan kallad till Ersta sjukhus där jag fick veta svaret på mina prover. jag hade tarmcancer som hade spridit sig till levern. Jag skulle vilja säga att min värld rasade samman, men det gjorde den inte. Jag var i allt för stor chock för att ta in det. Jag ringde min flickvän som direkt förstod allvaret och kunde inte hålla tårarna borta. Efter det samtalet ringde jag min mamma som också började gråta (vad jag kommer ihåg) och då började det sjunka in även för mig. Beskedet jag fått var nog ingenting som bara löste sig själv med minimal ansträngning något som ju vattkopper gör, som ju var mitt senaste möte med vården.
Livet är bra konstigt från frisk 37 åring till nu sjuk 37 åring. Man berättade dessutom att jag skulle få stomi för att avlasta tarmen en operation som skulle göra åt jag var tvungen att ligga på sjukhus tre till fyra dagar. Men det slutade med över två veckor mer om det är värt sitt eget inlägg.
]]>